Brandfarligheten har alltid varit en utmaning och det var just därifrån alla förbud för ”mjuka” tak kom på 1700 talet. Trots denna vetskap har folk inte velat byta till hårda tak.

Stadens myndigheter i Lund förbjöd 1734 halmtak inom stadens vallar, dock upptäckte stadsfiskalen Nils Stobaeus-Beckman ca. 20 halmtak år 1809, trots många böter och rättegångar tidigare.

Även i vår tid är brandfarligheten en utmaning och därför har vi taktäckare också krav på oss att begränsa brandspridningen och verka mot ett snabbt och häftigt brandförlopp.

Brand kan endast uppstå då brännbart material, värme och syre samverkar. När en av dessa ingredienser saknas kan brand inte uppstå. I vår kamp mot bränder försöker vi utesluta syre.

Traditionellt fixeras stråtak på läkt. Därmed finns ett fritt syreflöde från både in och utsida av taket.  När brand uppstår ger det ett mycket snabbt brandförlopp i taket som följd.

I dagsläget har utvecklingen på verktyg gett oss ett effektivt sätt att applicera vårt material på. Den sladdlösa borrmaskinen och skruvtråden gjorde sitt inträde för ca 20 år sen och underlättar vårt arbete. Nu kan vi begränsa och fördröja brand i stråtak.

Den Holländska metoden även kallat den ”slutna konstruktionen”  bygger på att materialet med hjälp av skruvtråd och järnstav bindes fast på råspont eller skruvbart skivmaterial med en vindduk där emellan, så att inget syreflöde uppstår underifrån.

Genom att brandsäkra stråtak få vi nya möjligheter att återge Skåne sina forna tak.